Leningrad Cowboys

Lite lördagsunderhållning med Leningrad Cowboys, Machine gun blues.

Drömmen om ett finskt kafé

Moln på drift av Aki Kaurismäki är en av mina favoritfilmer. Särskilt mycket gillar jag att all inredning går i blått. Älskar blått. Och så när jag, liksom filmens huvudpersoner, en dröm om att starta ett matställe. I filmen startar de en restaurang. Själv drömmer jag om att starta ett finskt kafé.  Det ska gå i blått, precis samma nyanser som i Kaurismäkifilmerna. Borden och stolarna ska vara mörkt bruna och på borden ligger rutiga dukar. Här och var ska det finnas exempel på finsk design och i bakgrunden hörs en sorgsen tango. Kaféet serverar förstås karelska piroger, lingonpiroger, finskt surdegsbröd och sima. 

Jag har aldrig varit på ett sådant kafé i själva Finland. Det det här skulle liksom vara essensen av hela landet - i  snygg Kaurismäkiestetik. Hit skulle alla med längtan efter det finska komma och sitta tysta, så som man ofta gör i Finland. Ibland skulle det vara filmvisning eller så skulle några finskättade artister komma och spela; Frida Hyvönen, Anna Järvinen, Timo Raisainen. Eller rentav Pistepirkko 22. Ibland skulle det vara en klubb där och då skulle det jävlar i mig bli dricka av. Koskenkorva och Lapinkulta. 

Restaurang på finska heter ravintola och kaffe heter kahvi. 

Läsa Tove Jansson

Gissa vilken bok det är? 

Muminpappans memoarer. Mumintrollen har blivit så överexploaterade att man nästan glömmer bort hur bra de är. För att inte tala om bilderna. Jag läser för sonen nu om Muminpappans stormiga ungdom med slutorden:

"En ny port mot det Otroliga, det Möjliga, en ny dag där allting kan hända om man inte har nånting emot det". 

Ärtor på torget

Jag minns när jag var liten och besökte Finland om somrarna. Vi gick till torget i byn när det var  marknad. Då köpte vi en brun papperspåse med ärtor i. Jag tror nog att det var spritärter eftersom de hade tjocka utbuktande skal. Goda var de i alla fall och det hörde till saken att man skulle äta upp dem direkt. Jag har inga minnen av att vi köpte ärtor på torget i Sverige. Nuförtiden gör jag det ibland, men blott för att minnas min barndoms ärtor. 

Herneitä heter ärtor på finska. 

Bild: FreeDigitalPhotos.net

Finsk tango

När hösten lägger sig som ett täcke över bygden är det skönt kura med skymning med tango. Här är Eino Grön. 

Karelska piroger

När man är nästan svensk, men med finska rötter, finns det några få saker som dröjer sig kvar. Kanske för att smaksinnet är mer ursprungligt än andra sinnen, liksom luktsinnet. Därför brukar jag ibland baka karelska piroger. De är ursprungligen en gränskarelsk delikatess som spreds till resten av Finland när karelerna evakuerades under andra världskriget. 

Jag brukar baka mina piroger på enklast möjliga sätt: Först kokar jag risgrynsgröt, precis som det står på paketet, fast utan kanel. Sedan blandar jag lika delar rågmjöl och vetemjöl (ibland lite mer rågmjöl om jag vill ha dem mer rejäla och knapriga) med salt och vatten så att det blir en lagom tjock deg, inte för lös. Degen delar jag i små bollar som jag plattar ut till tunna kakor. Jag brukar ha kavel fast egentligen ska man helst dunka ut dem med näven. Så gjorde de hårdnävade kvinnorna förr, fast mina skrivbordshänder är alldeles för tunna och mjuka för det.

I varje tunn kaka lägger jag en slev risgrynsgröt. Sedan viker jag upp kanterna runtom och nyper till. Det blir aldrig som när man köper dem på till exempel Stockmanns, det stora varuhuset i Helsingfors, mina blir alltid lite ojämna. Men det gör inget. 

De färdignupna pirogerna penslas med ett vispat ägg och läggs i ugnen till risgrynsgröten är brynt och rågmjölskakorna har mörknat. Då kan man om man vill lägga pirogerna i en blandning av smör och mjölk, men det är inget måste. Sedan får de svalna något, fast inte mycket. Om jag är på lyxhumör kokar jag ägg som jag blandar med salt och smör till ett äggsmör. Och så brer jag det på pirogerna. Men det går också bra med vanligt smör, som smälter och rinner ned på händerna. 

Till pirogerna dricker jag helst mjölk - och känner mig som ett barn på nytt - hemma i mormors kök. 

Pirogen på bilden är dock från Saluhallen i Helsingfors, med en tomat på toppen. 

Sommar i de tusen sjöarnas land

Nu är hösten här och vi kan drömma om den sommar som har varit. Här en dikt av en finsk nationalskald, Eino Leino. 

Jag drömde om en sommar en gång

Jag drömde om en sommar en gång.
Herrens sol sken dagen lång,
sken för mig och sken för andra,
i dess sken fick den fattige vandra;
tusen telningar stod gröna,
hundra sjöar skimrade sköna,
älskliga ängar lyste och log,
träden talade i sin skog,
blommorna lyssnade på sin vret –
den fattige såg det som verklighet.

Han trodde att sommaren hade kommit,
han öppnade sitt bröst mot den,
mot dess varma väna fläktar
och mot ystert flygande fåglar –
då ven en ilsken vind,
i skogen ylade vargen,
himlen vräkte vinterns snö
och byborna hittade hånfulla ord.

Sedan dess har jag aldrig mera en gång
drömt om en solig sommar.

 Eino Leino

Terve! Välkommen till Mitt finska liv - blogg om finsk design, mat, musik och kultur!

Terve! Här är första blogginlägget på Mitt finska liv - en blogg om finsk design, mat, musik och kultur för Sverigefinnar. Här kommer jag att tipsa om roliga finska filmer, skriva om sauna-kultur, hur man bakar karelska piroger, finska designprylar och annat som rör oss med finska rötter i Sverige.