Gissa vilken bok det är?
Muminpappans memoarer. Mumintrollen har blivit så överexploaterade att man nästan glömmer bort hur bra de är. För att inte tala om bilderna. Jag läser för sonen nu om Muminpappans stormiga ungdom med slutorden:
"En ny port mot det Otroliga, det Möjliga, en ny dag där allting kan hända om man inte har nånting emot det".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar