Karelska piroger

När man är nästan svensk, men med finska rötter, finns det några få saker som dröjer sig kvar. Kanske för att smaksinnet är mer ursprungligt än andra sinnen, liksom luktsinnet. Därför brukar jag ibland baka karelska piroger. De är ursprungligen en gränskarelsk delikatess som spreds till resten av Finland när karelerna evakuerades under andra världskriget. 

Jag brukar baka mina piroger på enklast möjliga sätt: Först kokar jag risgrynsgröt, precis som det står på paketet, fast utan kanel. Sedan blandar jag lika delar rågmjöl och vetemjöl (ibland lite mer rågmjöl om jag vill ha dem mer rejäla och knapriga) med salt och vatten så att det blir en lagom tjock deg, inte för lös. Degen delar jag i små bollar som jag plattar ut till tunna kakor. Jag brukar ha kavel fast egentligen ska man helst dunka ut dem med näven. Så gjorde de hårdnävade kvinnorna förr, fast mina skrivbordshänder är alldeles för tunna och mjuka för det.

I varje tunn kaka lägger jag en slev risgrynsgröt. Sedan viker jag upp kanterna runtom och nyper till. Det blir aldrig som när man köper dem på till exempel Stockmanns, det stora varuhuset i Helsingfors, mina blir alltid lite ojämna. Men det gör inget. 

De färdignupna pirogerna penslas med ett vispat ägg och läggs i ugnen till risgrynsgröten är brynt och rågmjölskakorna har mörknat. Då kan man om man vill lägga pirogerna i en blandning av smör och mjölk, men det är inget måste. Sedan får de svalna något, fast inte mycket. Om jag är på lyxhumör kokar jag ägg som jag blandar med salt och smör till ett äggsmör. Och så brer jag det på pirogerna. Men det går också bra med vanligt smör, som smälter och rinner ned på händerna. 

Till pirogerna dricker jag helst mjölk - och känner mig som ett barn på nytt - hemma i mormors kök. 

Pirogen på bilden är dock från Saluhallen i Helsingfors, med en tomat på toppen.